Faller framåt baklänges

Vad fick mig att sätta fingrarna till tangenterna idag då? Som alltid handlar det väl om att försöka samla ihop mig själv och mina tankar. Vi får se om det fungerar. 

Den här dagen. Ja, den har varit...både och. När det gäller ALLT! Jo det är sant. Jag vet liksom inte vad den vill säga mig. Ena stunden vill jag skejta ner för gatan och nynna "Det går bra nu", medan jag i nästa får en mental tvärnit och istället vill sitta på en blåsig klippa och sjunga "Not ready to make nice". 

Låt mig förklara. Först kommer solen och jag är överlycklig, tills det visar sig att det är typ två minusgrader i luften när man färdas på en cykel. Sedan kommer ett kul förslag och jag känner återigen för att nynna något i stil med "I'm feeling good", för att en stund senare när det kommer ett nej, stänga in mig i ett mörkt rum och lyssna på "Fanfanfan". 

Har haft en hel del kontakt med en bästis under dagen, och vi har skrivit till varandra om diverse kroppsvätskor, och jag har verkligen känt hur jäkla roliga vi är. Det är inte sunt egentligen. Hade det varit för sjuttio år sedan hade vi blivit inlåsta.Ätit så mycket mat under lunchen att jag lovade både mig själv och bästis att aldrig äta igen. Maten hade liksom fastnat.

Jag som är extremt oklumpig, och faktiskt rätt graciös (har dansen att tacka för det) har idag gått in i saker så att jag argt utropat "Men vad fan" eller "Ajjjjj!" flera gånger. Det har varit dörrkarmar, hissdörrar och sängar. Genast börjat sjunga på en ny låt, typ "Crash and burn" och fundera på om jag kanske har fått yrsel igen för det här är inte likt mig.

Sedan går det bra en stund igen och jag njuter av att äntligen ha hårtvättsdag (ja sådana dagar har jag), men så händer något som aldrig hänt mig. Detta tack vare att jag inte är en sådan som går med huvudet före in i ett fönster och får ett djupt jack som det forsar blod ur (jag vänner som gör sådant däremot). När jag står där upp och ner, böjd in i duschen, och lägger ner munstycket precis som jag brukar, så vänder det på sig och hela jag blir sjöblöt. Så oväntat och jag är så förvänad att jag blir handlingsförlamad. Det här händer inte. Jag pysslar liksom inte med sådana saker. Jag är ju känd för att vara hel, ren, torr och lite fyrkantig. Ordning och reda, pengar på fredaf.

Om det ändå kunde liksom "be raining men" eller något. Där och då kände jag att turen vände och "Goodbye to you" helt plötsligt var rader som letade sig in i mitt huvud.

Under dagen har jag också gått och haft repliken "ghosts of his past" från Harry Potter och den flammande bägaren i huvudet. Ni vet den scenen när Reeta Skeeter intervjuar Harry för en artikel i The Daily Prophet och hennes självskrivande penna hittar på hälften av vad den skriver ner och inte alls är sådant Harry säger. Hur som helst dök det upp för att jag sprang på olika människor från det förflutna. Både i verkliga livet och i den digitala världen. Inte för att jag skulle kalla dem spöken, de ser väldigt levande ut faktikst, men när flera liksom radar upp sig under samma dag, funderar på vad ödet nu vill tala om för mig. Inte för att jag tror på ödet så ofta, men ändå.

Det känns lite som att jag har fallit framåt, baklänges om du förstår vad jag menar.

Blev du något klokare? 

Inte jag heller.

FullSizeRender

UA-74501118-1