Inget mer med det

Så var det dags att fira in ett nytt år. Ett slut, en ny början, en ny chans och nya löften som ska infrias...

Nej jag skojar bara. Det är dags att byta slutsiffra på årtalet. Från 2017 till 2018. Så var det inget mer med det egentligen. 

Förra året i december skrev jag en massa inlägg, med en massa kloka saker. De där sakerna gäller fortfarande.

Till exempel:
Det gör mig förbannad att vi ska romantisera livet, världen, vardagen, ja allt. Livet är ingen saga med lyckligt slut. Livet är rått, det är jobbigt och ibland förfärligt. Har vi tur upplever vi stunder eller perioder av ren lycka, glädje och kanske får det ett romantiskt skimmer då och då.

Och:
Lev nu tänker jag inte säga. Istället tycker jag att, lev när du orkar passar bättre. Att stänga av och stänga in sig är ett måste för att orka leva ibland.

Mitt 2017 har varit så otroligt mycket bättre än mitt 2016, så om det är något jag ska fira är det det.

Det blir inga löften i år heller, inga chanser som ska tas just 2018 för dem tar jag hela tiden.

Jag ska inte börja på nytt, bara fortsätta på den här grymt sköna vägen jag slagit in på.

Livet är ständigt pågående och som jag påpekat förut blir det inte lättare att börja med något bara för att det blir ett nytt år. Det är inte så att vår inställning ändras, att vi orkar hålla i längre eller får extra krafter med det nya året. Det är lite som att fylla jämnt, man går och tänker mycket på hur det kommer bli och hur det ska kännas. Och så kommer dagen och det är kanske kul och så, men det händer ju aldrig något sådant där världsomvälvande som vi ibland väntar oss.

Tack alla fina människor som förgyller mitt liv. Utan er skulle jag inte sitta här och skriva en nyårstext värd att läsa.

Tack mina hjältar; mamma och pappa.

Tack alla vänner.

Tack alla friidrottare.

Tack alla arbetskamrater.

Tack alla som peppar mig via sociala medier.

Och tack du, som läser det här.

Gott Nytt År!

 

UA-74501118-1