Är den en klyscha om den är sann?

Erika Bergkvist

Måste man vara så jäkla lycklig hela tiden? Måste man drömma om något annat om vi föreställt oss är bättre?

Dagdrömmare, det är jag. När du hittar mig sittande med suddig blick drömmer jag om saker som enhörningar eller att ha förmågan att läsa tankar. Det är alltid sagans värld. De där andra drömmarna då? De där målen som jag vill nå. Det där livet jag vill leva. De finns, men de är inte så många.

Livet är inte alltid speciellt trevligt eller gott. Det får vi lära oss den hårda vägen. Livet är inte lätt. Det är det aldrig. Även när det är bra kan det vara svårt. Och vad säger att just du och jag ska få det bra och vad vi vill ha?

Inte så upplyftande kanske men för att kunna drömma måste du väl också vara realist.

Det mest komplexa är människan. Jag själv och andra individer för jag förstår oss inte. Alla sidor, de goda och de onda. Hur allt egentligen bara handlar om att överleva. Den sanningen är så trist. Den enda du kan vara säker på inte sviker dig, är du själv.

Jag trodde det skulle vara lättare att vara vuxen, tills jag blev det och det var mycket svårare. Oron blir större, tillvaron svårare och själva människan blir ondare och mer girig. En sådan sak som att jag har det bra, bättre än många men ändå är jag inte helt nöjd. Jo det ligger i människans natur att sträva efter att ge oss själva det vi begär, men det skulle vara så skönt att vara tillfreds lite då och då.

Vad tjänar det till att drömma? Jag vill inte säga att du och jag ska leva i nuet för det är en klyscha. Fast den är väl sann? Och är det en klyscha om den är sann? Jag vet inte.

Majas kloka ord

Erika Bergkvist

För ett tid sedan rasade jag ihop, bokstavligt talat, under ett träningspass. Jag trodde jag skulle dö, eller minst att jag var allvarligt sjuk. Det visade sig vara stress, och utmattning.

Några dagar innan min kropp sa stopp, tog jag mig tid att prata med en av de friidrottare jag tränar bredvid varje dag. Oftast blir det bara ett Hej, hur är det, hur är det själv?, när vi möts på 60-metersbanorna eller vid lyftpodierna. Inte för att vi inte vill prata utan för att vi är så fokuserade på vår träning. Men så kommer det dagar då vi stannar till för att verkligen lyssna till varandra och prata om vad som råkar vara i någons medvetande just då.

Även om vi inte känner varandra väl, så bryr vi oss om varandra där i hallen. Vi ses nästan varje dag, gläds med varandra när personliga rekord sätts, och gråter när drömmar går i kras. För vi vet vad någon går igenom, hur ont det gör ibland, hur kul det är att lyckas och vilken stor del av livet idrotten är. Den betyder inte allt, men mycket. Därför bryr vi oss, därför finns vi där för varandra.

Den här dagen var jag på väg hem när jag stannade till för att prata med Maja, hon som springer så otroligt vackert och har det bästa leendet. Maja hade själv reflekterat mycket senaste året. Även om vi sa så mycket mer den där dagen så fastnade det här hos mig, och sedan dess har jag ofta tänkt på vad hon sa.

“Ta hand om dig själv. Gör det du känner för. Spara pengar, men inte för mycket. Lev nu. Se till att trivas med tillvaron. Känner du dig stressad, ta reda på varför. Och sedan, sluta stressa för det är inte värt det.”

Det kan låta självklart, det kan låta banalt men det är det inte. Det är livet det handlar om. Det är dig och mig det handlar om.

Varje dag försöker jag ta till vara på det där. Bli lite bättre på allt det där. Just nu är det svårt, för jag vill så mycket, ska hinna så mycket, spara till så mycket, passa på att leva så mycket och vara så mycket. Fast just nu orkar jag inte.

När det är som värst tänker jag på Majas kloka ord, och allt känns lite bättre.

Det är klart du ska tycka att du är vacker

Erika Bergkvist
Det här kanske är lite obekvämt, ja till och med lite kontroversiellt. Just därför borde någon lyfta frågan. Det är definitivt inte bara jag som tänkt och känt det jag nu valt att ägna dagens inlägg åt.
 
Jag får ofta höra att jag ser bra ut. Sådär ska man inte säga för det är fruktansvärt osvenskt, och vi har Jante-lagen och allt det där. Jaja, men jag är en av de största motståndarna till den söder om Dalälven. Dessutom vet jag att jag bara är ful ibland, och jag gillar att få komplimanger om mitt utseende. Det gör du också. Jag passar också på att ta åt mig av uppskattningen folk visar. Med detta sagt menar jag inte att jag uppfattar mig själv som ens i närheten av perfekt eller vrålsnygg, jag har komplex för saker i mitt yttre precis som alla andra. Det finns massor, men eftersom jag inte tänkt göra något åt dem får jag ju bara göra det bästa av det.
 
Något som är lite tråkigt är att man många gånger blir bedömd efter enbart utseende. Kanske speciellt om du är tjej. Ett snyggt yttre går enligt många inte hand i hand med intelligens. Tyvärr är det så, idag, år 2016. Det är klart att jag vill uppskattas för hur jag ser ut, men jag vill också bli uppskattad för alla andra grymma kvaliteter jag har. Som att få människor i min omgivning att må bra, att jag alltid är ärlig eller att jag är riktigt bra på att organisera.
 
Det där med utseende och innehåll är en möjlighet. Både du och jag känner flera stycken. Visst det finns galet snygga tjejer som är blåsta, men det finns också galet snygga tjejer som är hjärnkirurger. Du förstår vad jag menar. Men det är komplicerat att vara tjej. Bryr du dig för mycket om utseendet är inte det bra, och bryr du dig inte alls är inte det bra heller. Var och en får bry sig så mycket de vill. Vi som vill ska kunna omfamna vårt utseende och få tycka det är riktigt nice utan att skämmas.
 
Det har hänt att jag fått kommentarer, oftast från personer jag precis träffat, med rent korkat innehåll. Där en person dömt mig utifrån att jag tar god tid på mig när jag sminkar mig, eller för att jag vill rätta till kläderna framför en spegel, eller så tycker personen att jag ser bra ut men stör sig lite på det och därför måste fälla en helt onödig kommentar. Aldrig att jag skulle säga något liknande till någon som väljer att aldrig bära smink. Vad har jag med det att göra? Nej, just det. Ingenting.

Att vara medveten om sitt yttre och samtidigt gilla det gör inte en person självgod eller ytlig i ordens dåliga bemärkelse. Det måste ju vara tillåtet att tycka om sig själv, hur ska vi annars kunna gilla någon annan. Däremot ska det väl helst inte ta överhanden, utan det ska synas att det finns massor av kvaliteter där bakom också. Det ena utesluter inte det andra. Om någon skulle ha problem med att se bortom allt det vackra och tycka det är distraherande, och anta en massa saker, så är det faktiskt deras problem. Det är möjligt att vara vacker, smart, sexig och rolig i en och samma person. För många av oss är det viktigt att vara allt det där. Samtidigt vill jag vara öppen, snäll och ha integritet.
 
Jag säger inte att alla måste och ska framhäva sitt utseende. Vill man inte det är det också helt och fullt tillåtet, och inget som ska ifrågasättas.
Bland mina bästa vänner hittar ni min mascara. Vi har hållit ihop sedan jag var tolv år och det kommer antgaligen hålla livet ut. Du har säkert också ett sådant verktyg du inte kan leva utan. Ibland gör jag mig vacker för att må bra i mig själv, och ibland gör jag mig inte vacker för att jag mår bra i mig själv ändå. Vissa dagar behöver man bara den där extra boosten som snygga kläder och lite rouge kan ge. Det är inget att skämmas för, även om jag aldrig vill bli mitt utseende. Råkar det vara någons uppfattning så ligger ju återigen problemet hos dem.
Med den här texten vill jag hylla dem som diggar sitt yttre och njuter av att visa upp det. Jag försöker inte bevisa något, bara belysa.
Så du där, som tycker att du är vacker, fortsätt tycka det. Strunta i de som antar saker om dig baserat på ditt utseende. Visa tvivlarna och tyckarna vad som finns under ytan. Var den bästa versionen av dig själv, vad det än gäller.
Yeah!

Jag är verklig och mig själv. Räcker inte det?

Självförverkligande. Vad menar du? Jag är verklig och mig själv. Räcker inte det? Måste vi hela tiden sträva efter mer i allt vi gör? Förverkliga oss själva, så löjligt det är. Vad är det som gör att vi hela tiden måste bli bättre än de vi är. Det finns bara i vårt medvetande. När jag ser på andra tänker inte jag; Den där personen måste förverkliga sig själv. För mig är du verklig, för mig är du, du. För mig räcker du till. Du kommer alltid att vara nog, bara du är lycklig och frisk.

Det borde räcka för mig också. Jag hamnar lätt där själv, i min längtan efter att vara mer. Bli mer. Älska mer. Leva mer. Upptäcka mer. Vara mer av mig själv. Fast det behöver jag ju egentligen inte. Det finns ju ingen annan som kan vara mer jag än vad jag är.

Ett första svenskt mästerskap

Banorna i Rimnershallen Uddevalla.

Uddevalla 5-6 mars 2016. Mitt första SM som tränare. Ett första ungdoms-SM för många friidrottare. En del kommer kanske inte att göra fler SM än just detta, andra kommer att fortsätta i femton år till. Någon tog sin första medalj, och kanske var det avstamp för något stort, någon annan kommer aldrig att ta medalj men alltid vara idrottare. I den här åldern utvecklas en del mycket, medan andra står stilla och får vänta i ett, två eller till och med fem år innan det verkliga släppet kommer. Alla är lika viktiga och värdefulla för laget. Både de som blommar tidigt och de som blommar sent. Det är så fantastiskt att se de här ungdomarna kämpa för sin dröm. De ger allt, vill så mycket och lyfter sig över vad de själva trodde var möjligt.

Jag var där som en av flera lagledare för IF Göta Karlstad, men mest för min adept, Nellie. Hon gick in och på sitt första SM och satte personligt rekord med tolv och en halv sekund på 1500 meter. Det var dessutom bara andra gången hon sprang sträckan på tävling. Första gången var på hemmaplan i januari år. På SM slutade Nellie på en nionde plats, bara sju hundradelar från en final. Det är ingen dålig mästerskapsdebut. Förväntningar hade vi båda två, och i alla fall mina infriades. Det gick bättre än jag vågat hoppas på, även om jag vet att hon har det i sig. Med lite mer rutin kommer det inte vara något problem att putsa bort ytterligare tolv sekunder från det nysatta personliga rekordet.

Med SM avklarat påbörjar vi en ny uppbyggnadsperiod, och siktet är inställt mot sommaren.